Förbud mot burkan – tvång eller frihet

Jämt och ständigt stöter man på detta; debatten om förbud mot burkan. På radion, på TVn och i tidningen. Ska man förbjuda burkan för att minska kvinnoförtryck, eller ska man tillåta burkan i syfte att uppmuntra ett samhälle med religions frihet. Jag frågar mig själv, är det för vår egen skull vi vill förbjuda burkan, eller är det för kvinnorna under den. Vem kan bevisa att kvinnorna klarar sig och mår bättre utan, och att det inte istället tvingar dem att hålla sig undan? Vem vill bevisa att kvinnorna kanske själva väljer att täcka för sig? Svaret är simpelt. Förbud mot burka handlar inte om en förbättrad värld för kvinnor under förtryck och våld. Det handlar om missnöjet att inte kunna se någon i ansiktet för att de bär burka, om tron att familjen Abdullah sitter hemma framför tvn medan vi jobbar och betalar skatt som dom lever av, det handlar om Ahmed, som våldtog och mördade en svensk flicka.

Eller handlar det om oss själva? Svaret är ja. Viljan att förbjuda burka handlar om vår egen trångsynthet och rädsla, inte om att stå upp för kvinnors lika rätt. Jag är emot burka, jag tycker inte om att någon skall behöva täcka över sig själv, men valet att göra det måste finnas, lika gärna som att jag ska få välja att bära kjol. Om man förbjuder burkan kommer man inte att förbjuda kvinnoförtryck utan istället en del av den muslimska tron. Detta hör inte hemma i Sverige, där vi förespråkar religionsfrihet och demokrati. Man kan inte besitta en frihet utan att dela den med någon annan, min egen rätt kommer även alltid att innebära någon annans. Att tillåta sig själv att vara den man är innebär också att vilja detsamma för alla andra.

Jag bor delvis på Tingvalla i Strömsund där mina grannar är uzbeker. Deras tro är väldigt strikt och stram och alla kvinnor bär burka, även de minsta barnen. Jag ser varje dag hur barn och vuxna leker tillsammans, trots olika familjer och trots olika kön. Jag ser hur min egen pappa och hans sambo bjuds på mat, och flytthjälp, som innebär att springa trappor upp och ner med tunga föremål. Jag ser inget förtryck och inget våld mot kvinnorna under burkan.

/ Kristel Torgrimsson

1 kommentar (+lägga till din?)

  1. Trackback: Mina kollegor « André Norlén's blogg

Lämna en kommentar